Av landets 290 kommuner har man kommit på en slogan i 235, och 55 har ännu inte kommit därhän. Kanske lika bra det med tanke på hur de låter. Med reservation för felaktigheter i källan presenterar jag först de värmländska.

Arvika och Hagfors har ingen slogan. De övrigas är Eda – Expansiva Eda, Filipstad – Bra mycket bättre/Mitt i Norden, Forshaga – Barnkommun i Värmland, Grums – Så mycket mer än du tror, Hammarö – Skärgårdskommun i Värmland/En ö att bo och leva på, Karlstad – Solstaden/och varianter på temat, Kil – På rätt spår, Kristinehamn – Picasso valde Kristinehamn, välkommen du också, Munkfors – Munkfors/Ransäter i hjärtat av Värmland, Storfors – Stortrivs i Storfors, Sunne – Sagolika Sunne, Säffle – Det goda livet, Torsby – Vi har säsong året om samt Årjäng – Vackrast och vildast i Värmland.

Jag är svag för sådant med knorr. Mer än en kommun tycker jag har lyckats med det, men sedan vete tusan. Karlstad ingår i den lilla skara som sedan länge är kända för sina sloganer. Dit hör Helsingborg – Sundets pärla, Hudiksvall – Glada Hudik, Härjedalen – Härliga Härjedalen, Södertälje – Kringelstaden, Trosa – Världens ände och Umeå – Björkarnas stad.

Av de med knorr har Sundbyberg och Täby valt samma – Staden på landet. De övriga är Ale – En stark del av Göteborg, Botkyrka – Långt ifrån lagom, Boxholm – Boxholm ligger bra till, Båstad – Fördel Båstad, Falköping – Sveriges kotätaste kommun, Färgelanda – Framtidsanda i Färgelanda, Gislaved – Kommunen på G, Gnesta – Mindre men med större idéer, Hjo – I love Hjo/Den lilla staden vid det stora vattnet, Hällefors – Från ståltid till måltid, Hässleholm – Nära till allt, långt ifrån dyrt, Kiruna – En ren upplevelse, Krokom – En bra del av Jämtland, Mellerud – Hårda bud i Mellrud, Nykvarn – Ung, vild och vacker, Nässjö – Nässjö nästa, Piteå – Det är hit man kommer när man kommer hem/Året runt, dag som natt och Uppvidinge – I en liten kommun blir människan stor.

Att läsa de övriga nästan 200 kommunernas sloganer är aningen intressantare än att läsa telefonkatalogen.

Gunnar Lund  

14/7 2011

(Publicerad i Nya Wermlands-Tidningen - här med författarens tillåtelse)